söndag 18 augusti 2013

Ironman Kalmar Racereport



Började dagen men att gå upp kl 04:15. Hade inte sovit speciellt bra kan jag tillägga. Åt en lätt frukost och tog bilen in till Kalmar centrum. Gick på växlingsområdet och ändrade mina racebags så de var lätta att få upp samt pumpade däcken med exakt 8,4 bar.
Drog på mig våtdräkten och upptäckte att jag glömt vaselinet men det berörde mig inte så mycket då min nya dräkt sitter betydligt bättre än den gamla samt att den glider av mycket lättare.
Gick ut i vattnet med 30 minuter kvar och värmde upp, började känna mig riktigt taggad och jag hade en bra känsla i kroppen. Bestämde mig för att ställa mig lite längre bak i 1:15 gruppen för att slippa stångas med de som simmar sämre än jag (Feltänk skulle det visa sig.)
De spelade nationalsången och nu började jag inse att snart går starten. Fick en släng av ånger när jag tittade på de 2000 simmarna. Helt plötsligt ville jag inte alls vara med längre.
Tur att det bara var 5 minuter kvar och ingenstans att ta vägen.

Simningen: 01:25:12 3980m (simmade lite extra då jag tyckte det var lite kort) T1=4:17
Startskottet gick och alla hade tydligen samma plan. Kortaste vägen till bojen. Det var vågigt och riktigt trångt. All form av riktig simning var bara att glömma. Här gällde det att ta sig fram helskinnad utan att tappa för mycket fart. Det var lite läskigt att dels simma på andra men framför allt att bli dragen i dräkten var ingen behaglig känsla. Detta pågick i stort sett hela första varvet sedan lade jag mig lite vid sidan och hittade öppet vatten mellan bojarna. Jag kom faktisk in i lite rytm på andra varvet och det kändes helt ok ända tills jag fick ett litet krampryck i ena vaden. Detta händer inte tänkte jag faaaaaaan. Jag simmade nu i stort sett utan benspark och tänkte bara. Gå över, gå över gå över. Vi kom in i hamnen på sista varvet och in på slutspurten. Här var det väldigt grunt och vattnet var brunt av gegga från botten som de andra rört upp. Det höll i sig några hundra meter och sedan var det fri sikt igen den sista biten. Uppgången från vattnet gick bra och jag började leta efter min racebag. Var helt trög i huvudet fast jag visste var jag hängt upp den. Hittade till slut min påse och bytte om snabbt och lätt.

Cykel: 06:09:27 180km T2=4:37
Sprang ut från växlingsområdet med cyklen och hade först problem att komma upp så jag hoppade upp på cyklen med resultatet att jag fick sadlen rakt upp i baken. Publiken skrattade och jag skämdes lite :D. Jag cyklade ut och jag kände mig riktigt stark efter simningen och kanske har jag guldben idag. Jag kom fram till Ölandsbron och cyklade säkert förbi 100st som inte vågade ligga på pga vinden. Kändes gött att dra förbi 30000kr cyklarna. Vi skulle cykla 12 mil på öland och det började med motvind. Detta visste jag då jag provcyklat en del av banan dagen innan men vinden var hårdare än på Fredagen. Nu kom trihojarna ikapp och förbi. Jag kände mig ändå stark och det rullade på.
Efter 7-8 mil kom äntligen medvinden. Nu kände man sig som Armstrong med hastigheter på 36-40km/h.
När jag kom till Ölandsbron igen gick det lite trögare upp men jag hade här ett snitt på ca 31km/h så jag var helt klart nöjd med insatsen så långt. Vi cyklade vidare på fastlandet och det var lite varierande väglag med vind lite från alla möjliga håll. Jag låg och växeldrog med en tjej under ganska många mil och när jag körde om henne för säkert 10:e gången så kläcker jag ur mig "Hur går det? -Jo bra - Jag har legat bakom dig många gånger nu och sett din snygga bakdel. Detta var ju vad jag tänkte då hon faktiskt hade en snygg rumpa men det var ju meningen att säga -Jag har legat bakom dig många gånger nu och sett din ryggtavla. Vet inte om hon tog åt sig eller så men det var lite pinsamt.
Hon drog ifrån mig senare och kom nog in några minuter snabbare än jag. Hoppas min komentar gav henne lite extra bränsle :D.
Jag bestämde mig tidigt för att ta dryck och något att äta vid varje växling och detta funkade klockrent. Enda fadäsen var att ha sportdryck i flaskhållaren på tempostyret. Inte enkelt att fylla på denna utan att spilla. Jag sippade sportdryck och vatten hela tiden och käkade en bananbit och bars vid varje station. I slutet gick jag över till cocacola och redan här var jag urless på sportdrycken.
Försökte att kissa från cyklen men då mina ädlare dela gärna domnar lite under sådana här långpass så var det helt omöjligt att göra detta i farten. Jag stannade en gång och höll naturligtvis på att både ramla och få kramp men i sista stunden fick jag ordning på grejerna och jag lyckades göra mina behov och komma upp på cyklen igen utan problem.
Cyklingen gick över förväntan med tanke på att 2/3 var mot eller sidvind. Kanske är jag inte så dålig cyklist som jag tror.
Jag kom in för bytet och proffsig som jag är tog jag ur fötterna ur skorna och rullade in sista 100 metrarna. Hamnade 1 m innanför linjen och tjejerna som tog emot blev helt rabiata över detta :D
Brydde mig inte mycket utan hoppade av cyklen

Löpning: 05:03:07 42km
Nu kom dagens stora överaskning. Jag kunde knappt springa då bägge fötterna gjorde ont så in i bomben. Jag fattade ingenting. Vad är det frågan om. Jag lunkade in till växlingstältet och tänkte att det kanske går över med löparskor på fötterna. Tog en värktablett för säkerhet skull och försökte börja springa. Det funkade inte alls. Jag sprang i 6:30 fart och det gjorde riktigt ont. Jag kommer aldrig att fixa detta tänkte jag. Jag började gå och nu blev det betydligt bättre. Jag bestämde mig nu för planen jogga 400m gå 100m. Blev omsprungen hela tiden och det var ordentligt frustrerande men jag kände bara att detta är enda chansen. Gick även ca 100m vid växlingsstationerna och tog här en slurk cola och vatten och saltgurka. Jag höll ändå upp humöret då jag märket att planen faktiskt fungerade och att kilometertiden ändå låg på ca 7km/h inte uruselt med tanke på all gång. Efter ca 2 mil så släppte det lite i fötterna och det kändes betydligt bättre men nu var kroppen helt inställd på denna farten så det var helt omöjligt att öka. Jag började istället intala mig att njuta av stunden och småpratade med andra som hade det tufft. Kom ikapp en kille som jag hade det lite kämpigt och vi höll sedan ihop hela vägen till mål. Det var verkligen ett lyft att ha någon att kämpa ihop med. Inne i Kalmar var det helt fullt med folk och alla hejade,barnen gjorde high five. Det var som om de kilometrarna man sprang i Kalmar bara försvann. Det var onekligen lite tungt att ge sig ut på det sista varvet men vetskapen av att det snart var slut gjorde att jag fick lite nu energi. Jag träffade även på Jörgen från Triathlon väst under löpningen och vi småsnackade lite men sedan fick den jäklen för sig att han inte skulle chansa på att klara under 13 timmar så han lämnade oss i sticket ;D. Vår matematik var vid denna tidpunkt inte mycket att hänga i julgranen. Så kom vi äntligen in de sista kilometrarna och hela Kalmar kommun måste varit på plats. Alla ropade och hurrade och man lyftes verkligen fram till upploppet som var helt magiskt. 400m fullpackat med folk. Jag kände mig som rena rockstjärnan när jag sprang de sista hundra metrarna och när publiken och speakern skrek YOU ARE AN IRONMAN!! var lyckad total. Har aldrig någonsin upplevt en sådan blandning av känslor.
Jag bara sträckte upp armarna i luften som jag tänk i mina drömmar så många gånger tidigare och med armarna i luften sprang jag i mål på 12:46:40. Helt underbart

Blev efter målgång omhändertagen på bästa möjliga sätt av personalen på plats. Hon visade mig till massagen, duschen etc och såg till att jag snabbt fick i mig lite mat och dryck.
Sedan var det bara att njuta av resten av kvällen. Efter dusch, mat och massage gick jag upp på VIP-läktaren och hejade in resten av deltagarna under 2 timmar. Var helt tagen av stunden och blev tårögd nästan varje gång någon gick i mål och man hörde de underbara orden från publiken och speakern. YOU ARE AN IRONMAN!



Summering:
* Efter omständigheterna är jag supernöjd över min insatts. Det gick som planerat förutom löpningen men sånt händer, det är inget att hänga läpp för. Kan ha varit att jag dragit åt cykelskorna för hårt eller så måste jag byta skor om jag ska cykla så långt igen. (Borde testat att cykla 18 mil hårt någon gång innan racet)
* Hade varit skönt med ett hotell som låg lite bättre till. Nu var jag tvungen att ta bilen hela tiden.
* Ha vatten in flaskan där framme, inget annat.
* Ligg inte i mitten vid simningen
* Det är värt allt slit, alla pengar, all tid. En upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet.
* Borde tränat mer

Tack Kalmar för allt stöd. Tack Ironman för en fantastisk dag.

3 kommentarer:

  1. Härlig rapport och ett väl utfört lopp. Förstår att det var en riktig upplevelse.
    Mycket starkt att springa ett maraton när det kändes som du beskrev det.
    Bra jobbat Ironman.

    SvaraRadera
  2. Tackar Olov. Det var utan tvekan det häftigaste jag gjort i hela mitt liv.
    Jag ser att du är i toppform själv. Blir det nytt PB på kretsloppet kanske ?

    SvaraRadera
  3. Kanske det, kanske det =) Nytt pb vore ju inte dumt men man vet aldrig vad som händer. Jag lägger dock högst fokus på Lidingöloppet

    SvaraRadera