Då löpningen fått stå tillbaka en hel del det sista så bestämde jag mig att ta tag i detta. Drog ut på en mil i Torsdags i maklig takt och det kändes helt ok. I Lördags var det strålande sol så ett terrängpass vore trevligt tänkte jag. Då jag är i urusel form så bestämde jag mig för att köra lågpulspass och inte gå över 160 i puls. Detta gick helt enligt plan men då det var terräng så tog jag på mig mina barfotaskor och detta var inte det smartaste draget. Det är nämligen fortfarande stenhårt i naturen och delar av banan jag sprang på var det lagom 2X3 cm stora stenar på och detta gillade inte min ena fot alls. Jag gjorde samma misstag inför GBG varvet förra året. Tog av mig skorna och sprang delar av en bana barfota med samma resultat. Jag överbelastar på framfoten och när det kommer en lagom stor stendjävel så trycker den till och sedan är det ömma foten i 2 veckor. Att man aldrig lär sig..
Det är väldigt behagligt annars att springa i mina NB Nimbus men det ska nog till terräng som tjälen gått ur i först samt sträckor utan dessa vassa små stenuslingar.
Mitt långpass idag ställer jag in för att om möjligt spara fötterna lite.
Det får bli korta men många löppass istället framöver.
Känner att motivationen sakta börjar återvända. Gäller bara att få en bra start nästa vecka så ska jag dominera :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar