Årets första Triathlon träning.

Idag kom en arbetskamrat fram och sa "-Idag är det triathlonträning, ska du med ?" Jag funderade i 2 sekunder och sedan var det bestämt. Det blev ett jäkla meckande hemma att få igång cyklen, byta clips på cykeldojjorna, prova våtdräkten så den satt ok, ja mycket blev det innan jag kom iväg. Väl framme ca 10 min för sent så hoppade vi i sjön ialla fall. 300-350m skulle avverkas. Det gick helt ok även om jag fick fuska några gånger och köra ett par vanliga simtag men jag hängde med så långt ialla fall. Sedan var det cykling. De drog iväg i ett djävla tempo och jag fick mjölksyra direkt :D.Efter ett tag så väntade de in mig ialla fall och jag lade mig direkt på rulle och drog inte en meter. Vi cyklade nog ca 20 km och efter omständigheterna så gick det väl ok även om jag har teknik som en sopa. Jag måste helt enkelt ha lite hjälp med inställningarna på cyklen. Nu kör jag "freestyle" och det verkar inte gå något vidare. Löpningen var jag lite orolig för då vaden hade haft lite krampkänning och jag var inte säker på att mitt knä skulle gilla att springa redan men till min förvåning så kände jag ingenting. Så djävla gött. Vi sprang inte mer än knappa 3 km men det gick ändå i hyfsat tempo. De andra körde ett varv till runt sjön men jag klev av för säkerhet skull, dessutom skulle jag hämta sambon på gymmet. Sedan bar det hem och jag avslutade träningsdagen med att klippa gräsmattan i 30 min. Riktigt bra känns det nu. Hoppas bara jag inte får något bakslag i morgon så leker livet.

Så här såg vi ut ungefär *ler*

Simning och vattengympa

Idag blev det kortbacke igen på morgonen och 750m simning + 45 min vattengympa på kvällen. Det var tydligen sista gången de hade det. Det var jag och min sambo med 15 tanter i 60-80 års åldern :D. Passet var mer av rehabslaget än det var jobbigt men det var skönt för kroppen att röra på sig utan att det slet något.
Jag ska ärligt erkänna att jag fuskade lite med kosten idag. Jag blev så jäkla trött på eftermiddagen  och räknade ut att jag ätit ca 30g kolisar bara så jag köpte mig faktiskt en cheeseburgare och en milkshake. Lite dåligt samvete för detta har jag men då jag inte är total LCHF nazist så man ju faktisk få synda ibland.

Sjukgymnasten idag.

Idag gick till en sjukgymnast för att försäkra mig om att min skada inte skulle bli värre. Det var bara glada miner när jag gick därifrån kan jag säga. Överbelastningsskada med inflammerad slemsäck var svaret. Bara att köra på lugnt och stegra succesivt, Fan va gött. Inga muskler eller ledband eller annat viktigt skadat. Bara en liten tyken slemsäck. Den djävlen tar jag kål på en vecka :D. Så nu blir det lite lugnt joggande och alternativträning ett tag sen är det full rulle igen.

Dag 1

Det blev backträning igår som första pass. Jag och sambon värmde upp 1km sedan var det 7 x100 m lätt lutande backe. Jag kan fortfarande inte köra på men jag peppade sambon istället. Jag slarvade och åt lite potatis till lunch men på kvällen sedan gjorde jag en supergod kasslergratäng ala LCHF. Jag tränade inget på kvällen men sambon åkte ner och körde ett pass Zumba. Tyvärr missade jag premiärsimmet med arbetskamraterna då minsta sonen hade utställning på vad de gjort i klassen hela vårterminen, så det var bara att ställa in passet och gå och va social istället.
Jag har nu beställt tid hos en sjukgymnast som har koll på idrottsskador. Det märkliga var att bara en liten stund efter att jag ringt så försvann smärtan nästan helt. Idag på morgonen kunde jag tom jogga lite. Även om det känns helt ok nu idag så ska jag ändå åke ner och få ett utlåtande samt fråga lite hur jag ska behandla det så jag vet inför framtiden.

Älskling du har blivit en tjockis

Idag började jag och min sambo ett 7 veckors pass inspirerat av TV3:s "Älskling du har blivit en tjockis " Personligen tycker jag inte att hon behöver gå ner något men hon är fast besluten att få bort 5-10 kg Snäll som jag är stöttar jag henne naturligtvis. Det kommer bli två pass om dagen. Ett på morgonen och ett på kvällen.
Det blir dessutom all in LCHF under dessa sju veckor. Jag äter ju redan ganska mycket enligt lchf men nu ska ALL pasta,bröd,ris och annan icke lchf mat bort. Ska bli jätteroligt att både träna och äta på detta sätt ett tag. Jag har ju propagerat för det hemma nu en bra tid och tv-programmet var nog det som fick bägaren att rinna över till min fördel. Ska bli spännande att se hur detta går. Tyvärr sitter mitt onda kvar i knät så jag får ta det lugnt med träningen och bara stötta min partner men det har hon nog inget emot då hon varit skeptiskt till att träna med mig då hon känner att jag ligger får långt före henne men nu har hon ju chansen att komma ikapp så vi kan förhoppningsvis kan köra riktigt hårda pass om några veckor. Detta kommer bli hur bra som helst.

Inget nytt på löparfronten.

Idag vaknade jag och kände ingenting de första stegen. Yohoo det är borta var min första tanke men efter ytterligare några steg så förstod jag att det var för bra för att vara sant. På med lite Eeze fryssalva och in med en Ipren sedan var smärtan uthärdlig igen. Det verkar som vila är grejen med min skada. Det blir lite bättre varje dag och svullnaden har gått ner så nu är det "vanligt" ont bara. Jäkla tråkigt att inte kunna vara ute och springa nu på kvällarna bara. Det är ju helt underbart att jogga när solen precis gått ner och det fortfarande är varmt men börjar kyla ner lite. Förhoppningsvis kan jag komma ut på något lugnt pass redan till helgen. Snart får det bli gymmet annars. Skittråkigt men nu måste kroppen aktiveras ordentligt snart.

Baksida knä svullet :(

Efter mina 77 km i Lördags så mår mitt vänsta knäveck inte alls bra. Det blir lite bättre när jag tar en värktablett men det är ordentligt ömt och svullet. Frågan är om jag ska vänta ut det eller åka till doktorn direkt. Jag tror att det är en överbelastning med inflamation. Det var lite krångligt även efter varvet men då gick det över på ett par dagar men nu känns det som det är lite värre för just baksida knä.I vader och lår känner jag igenting. Har stretchat och använt voltaren men det vill inte släppa. Jag ger det fram tills på Fredag sedan blir det läkarexpertis.

Reflektioner över BUM 50

Nu efter två dagar känner jag att jag landat lite och kan göra lite reflektioner över vad som hände igentligen.
Det känns inte alls jobbigt att jag tvingades bryta efter 77 km. Det var ett helt rätt beslut kan jag konstatera. Baksidan på knät höll på att gå riktigt sönder och att springa/gå ytterligare 7 km hade bara varit dumt. Den största vinsten med att ha gjort en ultra är nog att den mentala spärren fösvunnit. Nu vet jag att det är inga problem att vara ute i 14 timmar. Jag har ju även samlat på mig lite erfarenhet om hur jag ska lägga upp det nästa gång.

Bum 50 miles.

I Lördags var det dags för min första Ultramara. Jag kunde välja mellan 47km eller 50 Miles. Jag tänkte att ska jag nu göra en ultra så kan jag lika gärna göra den ordentligt så jag valde 50 miles(80,4km). Sträckan mellan Skatås-Hindås-Borås. Vädret var näst intill perfekt och jag var jäkligt orolig för hur det skulle gå. Jag hade ju ingen aning om hur kroppen skulle reagera samt att jag inte hade koll alls på näringintag,droppåsar och all annan skit. Jag fixade ialla fall till en påse med ombyte ifall det skulle regna och lämnade in i starten. Jag hade något skev bild av att det skulle vara skön terräng och under 10 timmar borde jag fixa det på. Starten gick och jag la mig medvetet sist tillsammans med 2 andra gubbar. Den ena hade gjort ett par ultra tidigare och hade som taktik att gå i alla uppförsbackar och med tanke på hur galet mycket backar det var så var det en bra taktik. Banan var tokigt kuperad. Det var djävliga uppförsbackar hela tiden med rötter,stenar, vatten, gyttja. Vid första kontrollen var jag fortfarande fräsch och det serverades väldigt mycket mat,godis och annat nyttigt. Efter den första kontrollen var det lite landsväg och det rullade på bra i 1 km sedan var det skog och djävlighet igen. Jag och en av gubbarna fortsatte och springa ihop ochav någon anledning missade vi markeringarna inte bara en gång utan två gånger vilket medförde att vi sprang ca 8 km fel. Detta gjorde att humöret gick ner en aning men efter maraton distansen var passerad så fick jag lite mer krafter. Tyvärr hade jag inte reparerat mig ordentligt sedan gbg-varvet och jag fick ont som attan i
ena knävecket samt i vaderna. Det var inte värre än att jag kunde bita ihop någon mil men sedan var det som någon satt och slog en lite mejsel vid varje steg. Nu hade jag även tappat min kompanjon då han hoppade av vid 5,3 mils passeringen. När jag kom till sista passeringen så hade jag 72 km på min kloka och enligt tävlingsledningen var det 64 km passeringen. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna bita ihop den sista milen men efter ett par km till var jag tvungen att ringa till Kalle som var ansvarig och säga till honom att komma att hämta mig. Jag kände här att det var inte värt att slita hund i ytterligare 1,5 timma för att klara 5 km och slita sönder knäveck och vader ännu mer. Nu gick det saktare än man går, Jag stapplade verkligen fram:D. Det slutade med 77 km. Jag är otroligt nöjd med loppet även ifall jag var tvungen att bryta de sista kilometrarna. Med facit i hand skulle jag haft andra skor, typ trailskor. Kanske kört 47 km först, inte sprungit så tätt inpå en halvmara. Inte valt ett sådant tufft terränglopp utan börjat med ett lite flackare lopp. Men man lär sig av misstagen och jag skulle ändå inte vilja ha det ogjort.

Göteborgsvarvet 2012

Idag var det då dags för Göteborgsvarvet 2012. Jag hade en dröm om att nå 1:42:30 men var helt säker på att 1:45 skulle fixas idag. Det sket sig i kvadrat kan jag säga. Jag och fem arbetskamrater packede in oss i bilen och åkte ner till Göterborg så vi var där vid 11-tiden. Gick en snabb runda på mässan och köpte mig ett par nya springsockar, så långt var allt perfekt. Jag hade ätit,druckit bra och förutsättningarna kunde inte varit bättre. Enda smoget i bägaren var att träningsdosen de sista 3 veckorna varit minimal pga förkylning och överbelastning i vader men av detta kände jag av noll idag. Plaenen var att jag skulle ligga i 5 tempo första fem och sedan öka till 4:45 i tio och gå ner till 5 tempos sista 6. Jag startade i Team silver som är mellan startgrupp 6 och 7. Starten gick och det var toktjockt de första 500m men sedan spred det ut sig. Kände mig fräsh och fin första km. Pulsen var på 175 så det såg bra ut men här hände något med flåset. Den sprang upp i 185 och sedan vägrade den gå ner. Jag kunde och skulle naturligtvis ha sänkt farten här men det gjorde jag inte utan jag körde på enligt plan. Efter 5 km fick jag börja slite ordentligt. Jag kände redan här att detta kommer nog gå åt helvete. Precis som året innan fick jag nu bara upp tråkiga tankar i huvudet. Försökte tränga bort dem men det var inte kul helt enkelt. Försökte springa ett tag utan musik men då blev det ännu värre. Alla hejar och är glada men jag hade bara lust att skrika- SLUTA FÖR FAN OCH SPRING SJÄLVA!!. Det var skönt att nå 11km då visste jag att det bara var hälften kvar åtminstone. Inte mer än ett vanligt pass. Slet på och försökte här hushålla på krafterna trots att pulsen låg konstant mellan 185-190. Jag visste att det skulle bli mycket värre vid 15-16 km. Här någonstans tog motorn slut. Förra året var det benen som inte ville mer i år var det konditionen. Farten gick ner till 5:30 och jag vile verkligen kliva av nu. Efter avenyn så får jag en ryggdunk av en tjej från jobbet som sprang förbi mig och sa - Du ger inte upp nu va ?- Triggad av kommentaren så försökte jag ta rygg på henne men då var det helt slutp åbränsle. Pulsen öka till över 190 och jag började se stjärnor. Då insåg jag verkligen att jag MÅSTE sänka för att ens komma i mål. Sista 1,5 km var bara en lång pina och när jag klev över mållinjen så glömdejag både titta på tiden och stänga av klockan. Jag var helt färdig men lycklig av att jag klarat det. Jag kom i mål på 1:48:46 vilket är en putsning från förra året med lite över 3 minuter så helt dåligt är det trots allt inte. Jag känner att idag kunde jag inte presterat mycket bättre. Jag sprang 20km i puls som jag brukar köra intervaller i det kan man fan inte vara missnöjd med. Förklaringen till min halvsunkiga tid ligger helt enkelt i att jag fortfarande har något i kroppen som inte lämnat ännu. När jag är i bra form har jag en vilopuls på 43-45. Den senaste månaden har jag haft problem att få ner den under 60. Inte kul att hålla på med bortförklaingar men jag vet ju åtminstone vad anledningen är till att tiden inte blev den önskade, ELLER så är jag helt talanglös och kan inte prestera bättre men det VÄGRAR jag tro på :D.

Dagen innan varvet.

Igår var det lite afterwork på jobbet. Jag har inte ätit så mycket på säkert ett halvår. Jäklar vad gott det var. Nygrillad fläskfile och kyckling i stora lass samt en helt underbar potatisgratäng med en massa grädde,ost och vitlök. Måste säkert gått upp 1kg igår.
Idag blir det bara till att äta lite lagom så det inte finns en massa onödigt i magen tills i morgon. Kanske en jättesnabb runda på någon km och sen totalvila bara. Som löpare hittar man ju alltid på lite ursäkter både innan och efter lopp om det inte skulle gå enligt plan men denna gången kan jag inte riktigt motivera någon bra bortförklaring. Det skulle vara att uppladdningen de sista 3 veckorna inte varit optimal men ur ren kondition/snabbhetsynpunkt så är det nästan skitsamma så jag lägger migg platt. Går det åt helvete i morgon så ska jag helt enkelt säga - Detta är det bästa jag kan just nu. Det är ju rätt fåningt igentligen, ingen som bryr sig om du springer på 1:45 eller 1:55. Det är ju bara du själv som mår bra/dåligt av det. Om jag bara kunde så skulle jag sänka ribban till att "bara" klara en bättre tid än förra årets 1:51:53 men jag vet ju att klarar jag inte 1:45 så kommer jag bli besviken igen. SVT sänder från loppet i morgon så ladda videobandspelaren. NU DJÄVLAR!!!

Tjohoo jag kom med på båda kurserna.

Idag fick jag reda på att jag även kommit in på den andra kursen jag sökt. Nu ska man bli student igen. Det borde väl gå att trycka in något vettigt i skallen trots att man är 40 år. Fan va det låter gammalt. 40.......känn på den. I min förra värld (den innan jag fyllde 40 själv) så var en 40-åring en ganska gammal  man som hade livet bakom sig men jag måste med bestämdhet hävda att det måste vara tvärtom :D. Det är ju nu det börjar, ungarna är relativ stora och självgående, hus,bil, jobb avklarat. Det är ju NU man ska förverkliga sig själv och göra det man alltid drömt om.

Ser bra ut detta....

Nu känns det för första gången på flera veckor riktigt bra. Träningsvärken i låren har gått över, inget ont i halsen. Nu blir det till att ladda ipoden, dricka lite extra, få ner rödbetsjuicen och hitta lite inspiration. kolhydratladda inför en halvmara verkar lite överkurs enligt mig. Vet inte heller om jag ska våga mig på att köpa en gel och ha i slutet. Det roliga med gel är ju att den tar man ju när det börjar kännas tungt och man behöver lite extra bensin men då är det oftast för sent att ta den ändå så det är ren placebo, man lurar hjärnan helt enkelt. Jag vill helst inte se ut som bajsmannen den sista kilometern så jag är lite tveksam till att våga testa det. Förra året hade jag nätcreme med mig. Det var absolut ingen höjdare. Det är ju gott och så om man avnjuter den i lugn och ro men inte kroppsvarm efter 15km när man har svårt att bara andas, då är det vedervärdigt.

Panik igen!

När allt verkar ha blivit bättre så börjar jag få ont i halsen. Vad är det med mig igentligen ? Jag är aldrig sjuk och så kommer det på löpande band nu. Kanske är det bara morgontjorv och om jag bara sköter mig nu så kan jag nog hålla tillbaka det tills varvet. Återigen får jag ändra på planen denna veckan. Det måste bli en traditionell uppladdning med mycket vila och bara något snabbt lätt pass på Torsdag/Fredag får att skaka igång kroppen. Just nu känns det ändå helt ok och massagen igår verkar ha gjort gott för min träningsvärk. troligen är den helt borta i kväll. Jag börjar faktiskt tro mer och mer på en ok tid. Här kommer lite inspiration. Jag har delat denna videon innan men den är helt underbar med denna musiken till. Jag blir tårögd varjge gång trots att jag sett den säker 50 ggr.

Formen verkar faktiskt vara på G!

Idag var det sista träningen med SOK Knallen innan GBG-varvet. Jag hade ställt in mig på 10x2 min intervaller men när jag kom till träningen så sa de att det skulle bli 2 X 1,3 km med 1,3 km joggvila i mellan i halvmara fart istället. Det gick faktiskt riktigt bra. Kände av min jäkla träningsvärk i låren hela tiden men idag hittade jag flytet på ett helt annat sätt. Känns underbart att formen ändå finns där och vill bara fram. Jag måste bara fjäska ordentligt så ska jag nog fan kunna locka fram den tills på Lördag. Efter en skön dusch och lite självmassage av låren så stoppade jag i mig Omega3, Multitablett, Voltaren,vitlök och lite goji bär så nu borde kroppen fatta att något ska hända snart :D. Ska börja lite smått att ladda med rödbetsjuice i morgon och öka dosen fram till tävlingsdagen. Bara nu värken släpper så är allt bäst.

Tävlingsplanen klar.

Ska göra ett ordentligt försök att nå 1:42:30 på Göteborgsvarvet. Planen ser ut som följande.

0-5 km = 5:00 fart
5-15 km = 4:45 fart
15-19 = 5 fart
20-21 = Fri fart kötta järnet!

Med denna "enkla" taktik så borde det gå. Lite orolig är jag för 10 km i 4:45 fart men ska det gå någon gång så ska det väl vara på världens största halvmara tycker man.
Jag är väldigt osäker på formen men nu har jag ialla fall en plan. En relativt realistisk plan om jag får säga det själv. Möjligen behöver jag vika ner mig lite mellan 5-15 km men bara jag klarar SUB 1:45 i år så är jag hyffsat nöjd.

Elfsborg mot SM-Guld!!

Dagen började i moll men slutade rena glädje extasen. I morse var det riktigt tungt. Löpningen igår var helt kass, Måndag är det och det mesta kändes bara dåligt. Jag tog mig till Friskis på lunchen och körde på i bra tempo trots att kroppen skrek -SLUTA. Jag fick ialla fall kvitto på att det fanns lite fart kvar samt träningsvärk på direkten. Efter jobbet körde jag på ytterligare 4 km på löparbandet i lugna 5:30 och det kändes precis som det ska göra. lätt ansträngande och bara skönt. Direkt efter passet åkte jag till Borås Arena och såg Elfsborg piska upp IFK Göteborg med 1-0. Så djävla enkelt säger jag bara:D. Helt underbart att vinna årets viktigaste match. Nu är det riktigt gött att ligga här i sängen och slösurfa lite. Det har verkligen varit höga  berg och djupa dalar idag. Får se vad livet har i sitt sköte i morgon. Det har vänt nu mina vänner. Det måste det ha gjort.

Träningsvärk ??

Vad är detta ? Träningsverk i låren som ini helv...efter 5 km på löparbandet. Det kom ganska direkt efter passet också. Mycket märkligt som händer just nu.
Om Elfsborg vinner idag mot IFK så lovar jag att sluta gnälla så förbaskat. Känner mig som en gnällig tant på försäkringskassan.

Kanske finns det hopp ändå.....

Drog iväg till Friskis på lunchen för att dra igång min akutplan inför varvet. Det gick faktiskt riktigt bra. Värmde upp 1 km i lugn takt och drog upp takten till 5:00 och höll i det i 4km sedan ÖKADE jag i 500 m till 4:45 och avslutade sista 5:00 med 4:30.  Känner mig lite mör nu men det innebär ändå att det finns lite fart i 40-åringen trots allt. Nu kommer ju frågan om jag orkar hålla i detta i 2.1 mil men jag får väl helt enkelt spänna bågen och se hur långt det räcker. Som sagt, löpning är verkligen upp och ner.

Nu vänder det....

Kikade in på antagning.se idag och såg att jag kommit med på den ena kursen av två som jag sökt till. Den andra är under behandling fortfarande så det finns ju gott hopp om att jag kommer med på den också. Nu vänder det......

Uppladdningen har börjat.

Jag behöver väl knappast förklara att jag känner mig helt kass just nu men det kan ju inte hindra en till att ladda riktigt och ändå göra sitt bästa. Måste verkligen komma ur denna negativa spiral först. Planen för detta blir att kasta den gamla uppläggningsplanen med ca 4-5 km/dag sista veckan och öka antalet snabba pass istället. Ska köra minst två st snabbpass/dag fram till Onsdag, sedan blir det 1/dag och avsluta med lite snabba rusher bara på Fredag. Nu känns det som kroppen tycker det är helt ok att springa 1-2 km sedan är det totalstopp. Det MÅSTE ändras på. Visserligen kommer detta slita onödigt mycket men jag tror det är bättre att hitta farten och åtminstone känna att det KAN gå bra än att gå och hoppas på att man ska ha en bra dag bara.
Löpning är verkligen berg o dalbana. En dagen känner man sig som en världsmästare och nästa är allt kass och man undrar varför man springer överhuvud taget. Önskar jag kunde vara en sådan person som bara springer för att må bra och skita i allt vad tider heter.

Löpningen suger hästballe.

Idag drog jag ut på ett som skulle vara ett snabbt 5 km pass. Pulsklockan var urladdad (igen) så jag fick köra naturellt. Stack iväg i raskt tempo och efter ca 1,5 km så fick jag både håll och pingislunga, gick i 30 sec och sedan igång igen. Återigen kom pingislungan och allt kändes bara totalt hopplöst. Fy fan vad detta passet gick dåligt. Fanns absolut inget positivt. Ingen fart, inget flås, ingen känsla. Jag kommer komma sist eller göra en  DNF på det djävla varvet.

Låååågintensiva långpass.

Nu är jag tillbaka från London igen och totalt ur form för GBG-varvet. Jag och min sambo gick säkert 2-3 mil om dagen och det resulterade i att senan bakom vänster knä nu gör ont och förmodligen är överbelastat. Jag tror dock att jag kan bita ihop och köra på i 2 mil men uppladdningen så här 1 vecka innan kunde helt klart varit mer optimal. Vet ärligt talat inte om det är bättre att vila eller om jag bara ska köra på. Börjar få panik nu då jag tränat som en sopa de sista 3 veckorna, pga av förkylningen och så nu detta.

Nog gnäll. Nu är det bara att göra det bästa som går och fokusera. Jag har ju ialla fall fått en himmla massa lågintensiv långpassträning och jag tror att det släpper med lite Voltaren om jag är lite försiktig nu sista veckan bara. Två flaskor rödbetsjuice finns klara, ny keps inköpt i London. Ska tänka glada tankar om 4:30 fart sen kör vi.