Idag skulle jag ut på långpass när jag upptäckte att jag glömt stänga av pulsklockan igår. Motvilligt gav jag mig ut ialla fall. Vanligtvis så hittar man motivationen efter ett par minuter men icke idag. Benen var supersega, kroppen likadan och motivationen stendog nog vid upptäckten av den urladdade Garmin klockan. 2,5 km sen gav jag upp och sket i det. Kanske orkar jag dra ner mig själv till gymmet senare men det är tveksamt.
Även i Fredags körde jag utan klockan och jag märker tydligt att jag blir superstressad av att inte veta exakt hur pulsen och farten ligger till. Konstigt att de små lilla digitala siffrorna kan göra så mycket för motivationen. Hade pulsen visat sig vara superlåg idag hade jag säkerligen fått krafter att stå ut hela passet, för då hade jag ju haft svart på vitt att kroppen tyckte det var toppen att vara ute. Nu hade jag ingen aning och fick gå på gammal hederlig känsla och då gav jag upp troligen för tidigt.
Min sambo säger att tröttheten jag har nu beror på inre stress och att det nu kommer ut. Kanske är det så i kombination med mitt första spinningpass igår på 10 år så var det förmodligen för mycket.
Jag ska ta och äta massa bakverk idag hos min syster som har kalas och sedan blir det väl ännu mer ångest inte bara för inställd träning utan även för allt socker jag kommer häva i mig men då är det i alla fall självvalt. Fan vad jag gnäller nu känner jag men lika bra att få ut det nu och starta om i morgon istället
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar